jag tänker flytta

...över bloggen till Wordpress.com, och då till denna adress: Et in Arcadia Ego.
Häng gärna med över.

jag hoppas av hela mitt hjärta att begreppet "nånannanismen" självdör fort

Häromdagen skickade min mamma en länk till Elisabeth Höglunds krönika om "nånannanismen". Höglund har varit ute och cyklat många gånger förr men frågan är om hon ens fick cykeln med sig denna gång. Jag undrar vad det är för folk hon umgås med, för jag känner inte alls igen analysen av den svenska trygghetsnarkomanismen som beskrivs. Det är ju lite svårt att vara beroende av något som knappt finns (längre), dvs den så kallade välfärden.

vad gör jag här?

Under sommaren har jag funderat lite på meningen med att ha en egen blogg och om det verkligen är min pryl. För jag har egentligen inget behov av att definiera mig själv, min person. Och att debattera politik eller intressanta samhällsfenomen, tja, är det verkligen rätt forum? Å andra sidan kan man se det som en pysventil - något man gör istället för att skriva i en helt vanlig pappersdagbok. Fast, vad är då meningen med att lägga ut det hela för allmän beskådan (de få som trots allt hittar hit)?
Det har varit lite skoj ibland, förstås, som det där med haikus, som fick en del respons. Och det skulle ju oneklien inte ha fungerat offline, om man säger så.
Men. Vi får se.

Cred till Mede

Igår lyssnade jag på Sommar med Petra Mede. Hon beskrev hur hårt fallet kan bli för en 20- årig elitist, som pressar sig hårt för att få göra just det hon själv tycker allra mest om att göra - i detta fall dansa balett - om man plötsligt skadar sig så svårt att man inte kan röra sig. Och den snurr man kan hamna i med sjukvård, läkare, försäkringskassan, arbetsförmedlingen. Om att inte bli trodd, att bli helt beroende av andra. Och om att till slut bli trodd och få kraft att gå vidare. Jag vill särskilt rekommendera programmet till alla som själva har varit i en sådan situation - och till handläggare och beslutsfattare inom tidigare nämnda myndigheter.

Paus

sociala medier och akademin, eller: Federley grät aldrig i riksdagen (fick bara en liten tupp i halsen)

Den "analoga" akademiska världen och de digitala sociala medierna överlappar varandra alltmer. Både när det gäller intressen, frågeställningar och de individer som befolkar båda dessa sfärer. Det är ännu en försiktig slutsats jag drar utifrån två händelser på ganska kort tid då detta lite överraskande har hänt. Det första exemplet var Federleys svar på Twitter, efter det att jag yttrade min munterhet över titeln på en uppsats i statsvetenskap som jag handledde och som handlade om FRA-frågan: "...och Federley grät i riksdagen". Raskt som attan kom ett svar från Federley:


Så kan det gå.

Exempel nr 2 var från idag, då jag var examinator på ett antal uppsatser i statsvetenskap, och två av studenterna hade skrivit om sociala mediers betydelse för den deliberativa demokratin. Jag blev inte så lite full i skratt då jag fick se deras käll- och litteraturförteckning, där samma Federley återkommer, samt Sanna Rayman (SvD), Brit Stakston och Deepedition. Med flera, som även återfinns i min twitterfeed. (Dock lyste hänvisningar till professor Bo Rothstein med sin frånvaro i uppsatsen. Kloakhålet som försvann?). Somliga av dem känner jag personligen. Det blir lite svårt att förhålla sig för en som jag, som suttit med näsan i dessa sociala mediekanaler, bloggar osv under de senaste två åren. Och då räknas jag antagligen ändå som en senkomling i branchen.

saker jag inte står ut med

Rasism: så förminskande för människosläktet. Jag orkar inte höra "argumenten". Jag orkar knappt bemöta dem. Så deprimerande.

lite trams bara

Eftersom det som skrivs i bloggar och sociala nätverk ju ändå mest förväntas vara trams, tänkte jag tramsa till det lite här: apropå den heta (?) frågan om att skrota sexköpslagen (och ersätta den med...nehej inte ersätta, bara skrota alltså?) som CUF och MUF håller fram som en oerhört nödvändig politisk fråga att satsa tid och kraft på i dessa dagar av ekonomisk global turbulens och stigande arbetslöshet, uppmärksammar jag att politikerbloggen berättar om att "starka krafter inom MUF-toppen" har förespråkat fri prostitution ända sedan 2006. Nästa nyhet i samma blogg talar om att en moderat politiker kräver att polisen får tillgång till elpistoler. Så min tanke blir utifrån detta a) varför inte kräva att de prostituerade får tillgång till elpistoler, och b) jag undrar var det tramsas mest egentligen: inom ungdomshögern eller i bloggarna (medveten om att dessa enheter mycket väl kan överlappa varandra).

Historiska klubben 17 april 2009

...handlade om arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik. Jag var med och stod för den historiska aspekten. Som vanligt är svaret på frågan "är detta något nytt" från en historiker "nej..."